måndag 18 april 2011

time is all we have?

Visst känns det ibland som om tiden inte räcker till? Man vaknar på morgonen och plötsligt är klockan 22.00 och sängen kallar. Dagen går väldigt fort när man är hemma med en bebis, tycker jag. Det finns så mkt man vill hinna göra. Fixa och trixa i trädgården och hemmet. Men det går inte riktigt som man vill. Vår lille pojke har inte bara seperationsångsest, så pass att jag knappt kan lämna rummet, han har tänder som gör ont och haft öroninflammation. Stackarn! Så i min famn mår han bäst just nu, och där ska han få vara.

Translate; I wish I had time for so much more! Our little boy has separation anxiety, teeth that is hurting and above all this he has had ear infections. My poor baby!

/ Lady A

2 kommentarer:

  1. Døgnet skulle definitivy hatt flere timer ja... ;)

    SvaraRadera
  2. hehe ja jag instämmer, har samma dilemma ;-) men man ska väl ta vara på tiden endå, de är små så kort tid. Disken finns liksom kvar till sen ;-)

    SvaraRadera