Så många nya faror och känslor. Att älska någon annan så högt och villkorslöst är en mäktig känsla.
Man vill sitt barn det bästa i världen och man ifrågasätter ständigt sig själv. Gör jag rätt, är detta pedagogiskt, blir han otrygg om jag gör " såhär" osv , osv.
Jag tror nog ändå att det blir bäst om man gör precis som man själv känner är rätt. Sen kan man ju ha barnmorskans ord i bakhuvudet, för de finns ju trots allt där för att hjälpa oss nyblivna mödrar.
Vår Ian blir 5 månader nu i januari och det har inte gått en dag som jag varit utan honom. Om vi lämnat bort honom till mor- eller farföräldrar några timmar när vi ska iväg på ärende så har jag längtat fruktansvärt mycket efter honom bara efter nån kvart. När jag sen vet att vi är påväg att hem till honom igen går inte bilen snabbt nog. Utan honom känner jag mig tom och nästan naken.
Han sover i vår säng, han behöver inte äta på flaska om han inte vill, piper/ gnäller/gråter han tar jag upp honom och vill han bli ammad på de mest "opassande" ställe så gör jag det.
Kanske gör jag fel, kanske gör jag rätt. Man gör sitt bästa möjliga- Vad som helst för sitt barn.
Mycket att tänka på..
Några mammor där ute som har tankar om detta. Dela gärna med er. Tillsammans är man stark.
Translate; With motherhood came new feelings and thoughts. There is no wrong or rights.. just as long as me and my baby is secure and safe It will all be fine in the end./ Lady A
Även om jag inte själv är mamma, så tror jag att du gör helt rätt. Mamma hälsar att gå på känsla, det är du som vet vad som är bäst för ditt barn.
SvaraRaderaMassa kärlek från mig <3
Anna, jag tycker att du helt rätt (även om det egentligen inte finns rätt och fel i den bemärkelsen). Men en sak är säker, man vill sitt barn det bästa och jag tror att det du gör för Ian är bäst för honom. Du lär och ger Ian kärlek genom att ta honom till dig när han piper/gnäller/gråter och det måste vara en underbar tryggheten för Ian! Han är trots allt bara 5 månader.... :)
SvaraRaderaStor kram
håller med, man ska göra det som känns bäst för dej o dit barn, sedan så är alla barn sin egna individ så alla knep o knop funkar inte på alla barn! så länge du o ian är glada så gör ni rätt =)
SvaraRadera*Kram
Ja jag tror också på att mamma-känslorna guidar en rätt! Jag tror faktiskt på det där om att man ska möta upp barnets behov av närhet, för det gör dem trygga! Att lyssna på de gamla om att de ska få skrika i 10min för att "träna lungorna" det tor jag inte alls på!
SvaraRaderaAlla mammor gör rätt, bara de lyssnar på sitt hjärta!
Följ ditt hjärta och lyssna till Ian - det brukar vara svaret för att guidas rätt som mamma.
SvaraRaderaFör mig har det t ex varit viktigt att få egentid så att Elsa kan knyta an till sin pappa, farmor, mormor och faster också. Jag tror att det blev extra viktigt efter vår tuffa start med kolik och liten förlossningsdepression hos mig.
Men alla är vi olika - föräldrar som barn.